Under relativt lång tid har jag funderat på att vårt samhälle har gått från att vara ett tryggt samhälle till att vara otryggt. Otryggheten tar sina uttryck på många sätt, men på något sätt verkar det mest tydliga vara behovet av att skapa någon form av konstgjord trygghet i allt det där otrygga. Inte minst genom olika sorters försäkringar.
Nu är det inte bara försäkringar som säljs för att skapa trygghet. Cykelhjälmar, brandlarm, självförsvarssprej är några exempel på prylar medan hemlarm är ett exempel på en tjänst. Brand och cykelhjälm tillhör dock olyckskategorin och har inte så mycket att göra med att vårt samhälle har blivit otryggare. Men inbrottslarm säljs för att samhället fungerar dåligt. Det borde inte ens vara en produkt som behövs i ett civiliserat samhälle. Den som gör inbrott hos andra och dessutom ägnar sig åt inbrott upprepade gånger har inte ute i samhället att göra.
Samma sak med flera försäkringar, som sjukförsäkring. Sjukvården i Sverige idag kostar över 68 miljarder, ändå behövs sjukvårdsförsäkringar. Vilka Magdalena Andersson vill beskatta istället för att kritisera sin kollega sjukvårdsministern Gabriel Wikström (som dock inte ska kritiseras just nu, han är sjukskriven). Men det finns ändå 68 miljarder anledningar till att sjukvårdsförsäkringar till skulle behövas. Ungefär som med larm och utökade hemförsäkringar mot inbrottsrisken, då polisen löser mindre än 4% av inbrott – eller ännu färre om man får tro på vad Verisure säger. De hävdar att det är endast 2% med hänvisning till polisen. Oavsett hur det är med antalet inbrott som klaras upp så är det inte (till större delen) polisens fel. De får ta fast samma inbrottstjuvar gång på gång, eftersom straffen är för låga. Visserligen efterlyser regeringen efter krav från Alliansen och Sverigedemokraterna högre straff för inbrott, vilket förhoppningsvis kan bli verklighet snart.
[sgmb id=”1″]
Samtidigt vet alla att det är inte straff enbart som löser problemen, men det måste vara fullständigt solklart från samhällets sida att inbrott inte accepteras, särskilt inte när det sker upprepade gånger. Ändå kommer hemförsäkringar som skyddar mot inbrott och larm såväl som produkter som DNA-märkning att säljas och vi vill alla vara trygga.
Livet innehåller dock inga garantier för någonting, men försäkringar underlättar förstås när olyckan eller busarna är framme. Frågan är bara om vi verkligen behöver hängslen och livremmar… Eller ska vi börja ställa krav på samhället? Hårdare krav som säger att vi vill ha någonting för skattepengarna, inte bara betala skatt utan att få den sjukvård och det skydd vi rimligen kan förvänta oss.
Sedan är det alltid en bra idé att kontakta sina försäkringsbolag och se om det går att sänka kostnaderna…
