Det finns många sätt att se på livet och hur man bör leva för att må så bra som möjligt. Jag kan inte annat än tro att de flesta människor vill vara fria och de vill inte att någon annan ska bestämma. Därför tycker jag också att det är underligt att många politiker såväl som många journalister verkar tycka att de vet vad som bäst för andra människor.
Idag läste jag en artikel / ledarkolumn av Eva Franchell, där hon tycker att livspusslet är något som unga människor bör klara själva. Det kan man ju tycka, inget konstigt i det, men att i samma andetag tycka att äldre människor inte är kapabla att själva bestämma om de vill arbeta eller inte, tycker jag är rätt absurt. Franchells mening som respons på en firma som vill anställa äldre är att säga att “De vill alltså att jag på ålderns höst ska passa upp på unga och friska medelklassfamiljer som har råd att hyra in mig”.
Redan där tappar Franchell fokus. Passa upp? Vad menar hon? Är det att passa upp att utföra ett yrke? Det är trots allt inte artonhundratalet, men den här ledarskribenten tycks anse att någon som utför ett arbete i form av en tjänst är mindre värd. På något vänstervridet sätt fortsätter Franchell sedan att hävda att på grund av att svenska pensionärer, särskilt kvinnor, har lägst pension i EU så ska de minsann inte ta ett arbete som innebär att de “passar upp” på folk som befinner sig mitt i “livspusslet”.
Jag fattar ingenting.
Vad spelar det för roll om någon som befinner sig i en situation där de dels A) har råd att köpa hjälp och B) känner att de behöver hjälpen också faktiskt kan få den hjälpen genom en konsultfirma som rekryterar äldre människor?
Vad den gode Franchell har missat helt är att oavsett vad äldre kvinnor/män har för pension så kanske de VILL arbeta. De kanske VILL bidra än en gång istället för att bara sitta hemma och glo. Det bästa många äldre vet är att umgås och om de får en chans att göra något annat, ska en socialistisk ledarskribent lägga sig i det? Är det inte upp till var och en?
Jag fattar inte heller varför inte socialisterna och kommunisterna tröttnar på det gamla tjatet om klassamhället. Precis som Franchell vill framhäva att någon som utför ett arbete i ett tjänsteyrke “passar upp” på någon, lika tjatigt är det att höra om samma gamla skit. Visserligen har hon rätt i att pensionssystemet behöver stärkas. Men det är en helt annan fråga än att äldre ska ha rätt att söka vilket jäkla jobb de vill.
Jag har undrat varför vi har allmän pension till fullt friska äldre människor, bara baserat på den siffran som är deras ålder. Kan man arbeta och är pigg och frisk, varför ska man få pengar bara för att man är över 65? Det vill jag också ha i så fall.
Någon kanske tror att jag vill tvinga gamla sjuka människor att arbeta eller svälta ihjäl, men idag ger vi ju bidrag till de som inte kan arbeta. Varför kan inte gamla få samma stöd om de är sjuka? Och de friska få sköta sin egen inkomst som alla vi andra?
Intressant poäng. Det finns en hel del att fundera på vad det gäller pensionssystemet. Ska det över huvud taget vara en del av skatten? Kan inte folk få mindre skatt istället och själva spara till sin pension, eller välja att arbeta mindre? I princip skulle man kunna avskaffa den allmänna pensionen och låta alla sköta den frågan själva.
Ja, egentligen tycker jag det, men jag har blivit mer och mer “anarkist” på senare år. I betydelsen att jag tycker att människor kunde få sköta sina liv mer eller mindre på egen hand. Jag vet att många vill tvingas spara till sin ålderdom i form av ett statligt pensionssystem, men till och med den idén faller på att vi som är födda på 90-talet inte lär se röken av några pengar när vi blir gamla.
Om det finns något skatten borde gå till är det väl ändå stöd åt de som inte kan arbeta och försörja sig själva. Inte till friska, pigga pensionärer som haft hela livet på sig att spara men istället valt att slösa alla sina pengar och litat på att staten ska ta hand om dem.
Jag håller fullständigt med. Det är alldeles för mycket som storebror lägger sig i vad vi gör och hur vi ska sköta våra liv. Inget ansvar, inga skyldigheter, bara konstigt nog en massa rättigheter.