Du har säkerligen inte missat nyheten om det amerikanska skuldtaket, ett tak som i USA innebär att delar av statsapparaten per automatik stängs ner om skuldtaket nås. Vilket det gjort flera gånger och efter käbbel och bråk startar lånekarusellen om på nytt.
Att världens största ekonomi har ett skuldtak är måhända självklart, men det är mer förvånande att det används på det här sättet. Varför har det ingen riktig effekt och varför ökar bara skulderna? Svaret är förstås enkelt, den amerikanska regeringen spenderar mer pengar än den genererar. Jag har länge förespråkat en sundare syn på skulder generellt sett och om inte ett land klarar av att hantera sina skulder behöver något radikalt göras.
Dock är det inte Magdalena Andersson-taktiken som behövs. Att enbart höja skatter och tro att det löser någonting är som att tro att Miljöpartiet har kontakt med verkligheten. Vad som verkligen behövs i ett land är en ordentlig kostnadskontroll och respekt för pengar. Dessutom en grundläggande kunskap om hur en marknadsekonomi fungerar. Sverige behöver också skära i kostnaderna, sänka skatterna och skapa riktiga jobb om vi ska klara vår välfärd.
Det finns dock en hel del att lära av ett skuldtak. Det är någonting vi alla borde ha. Till att börja med innebär mitt skuldtak att jag aldrig någonsin tar några konsumentlån. Aldrig i livet. Bolån är en sak, men där har jag definitivt ett skuldtak. Något som Finansinspektionen också infört, i och med amorteringskravet och som de dessutom vill skärpa i ett nytt förslag. Tar du lån på mer än 4,5 gånger bruttoinkomsten ska du amortera minst 1 procent av skulderna utöver det befintliga amorteringskravet. Vilket i min värld är väldigt sunt.
Men hur är det då ställt med Sverige? Amorterar vi på statsskulden?
Ja, det gör vi faktiskt. Men inte tillräckligt och vi har definitivt inte koll på kostnadssidan.
Bara för att balansera inlägget lite. Man får vända på frågan ibland också. När har man för lite lån? Har läst ditt inlägg om en sundare syn på skulder, men det blir ju fruktansvärt dyrt att vara skuldfri om alternativet hade varit att investera i något som ger avkastning. Lite risk såklart (volatil börs etc.), men om det hade varit en försäkring paketerad på detta sätt hade nog ingen köpt den (betala skillnaden mellan börsavkastning och låneränta för att undvika nedgångar i ditt kapital). Samma resonemang går nog delvis att applicera på en stat. Men där finns såklart många andra aspekter att ta hänsyn till.
Jättebra balansering! 🙂 Jag förstår helt och hållet vad du menar. I grund och botten tycker jag ändå att det är bättre att spara ihop pengarna först. Enda fallet jag är kluven till är bolån, eftersom bostäderna i de allra flesta fall inte går att spara ihop till på normala inkomster. För en stat borde det vara ännu mer självklart att bli av med lånen. Bara då kan äkta välfärd byggas.