Efter att ha läst Aktiepappas inlägg om olika varianter av ekonomisk frihet kände jag mig mer än tvungen att utveckla begreppet frihet något.
Många av alla de bloggar som handlar om ekonomi och ekonomisk frihet satsar hårt på att diskutera vad som krävs i form av ekonomiska medel för att bli fri. Då handlar det i mångt och mycket om att göra sig fri från arbete, eller det vill säga traditionellt förvärvsarbete. Vilket förstås är önskvärt och dessutom en drivkraft för många människor. Men ekonomisk frihet är inte tillräckligt. Det behövs mycket mer för att vi verkligen ska få vara fria.
I grund och botten är det enkelt att göra en jämförelse med barn och föräldrar. Till dess att barnet är vuxet nog att kunna ta egna beslut och stå för dem är det den vuxne som har ett veto. Det fungerar dock sämre när det är staten som ska bestämma över vuxna människor, trots att mängder av vuxna människor har problem att ta ansvar för sina handlingar och dessutom inse konsekvensen av dem. Se valfritt avsnitt av Lyxfällan, Ex on the Beach, Tunnelbanan eller något annat reality-show-program. Wahlgrens värld fungerar också utmärkt i studiet över bristerna på insikt.
Staten i Sverige och många andra länder tar en alldeles för stor plats i människors liv. Som när Stefan Ingves ska bestämma hur vi ska låsa räntan på våra lån eller när staten säger att vi inte är vuxna nog att köpa alkohol när vi vill. Ett väldigt tydligt tecken på att staten anser sig ha rätt att bestämma över medborgarna är ett orimligt högt skatteuttag. Det betyder att staten vill plocka ut en alltför stor del andel av människors inkomst, för att staten “vet bättre” vad pengarna bör användas till. Något som sällan är fallet då staten spenderar medborgarnas pengar på helt onödiga eller rentav korkade saker. Som en kamelfarm eller en linbana. Allt sådant bör regleras av antingen A) marknaden eller B) människors frivilliga bidrag.
Tyvärr är det alltför många människor som av olika skäl finner sig i att låta staten bestämma. Vi måste använda vår demokratiska rättighet och rösta på partier som tillåter människor att vara vuxna. Vi måste också göra vår önskan att vara fria till en röst som hörs. Liberalism är det enda sättet att leva ett fritt liv och staten bör ägna sig åt sådant som är grundläggande statliga angelägenheter. Som räddningstjänst, sjukvård och polis.