Det finns ett gammalt talesätt, kinesiskt tror jag, om en fiskare som pratar med en hungrig man. Om jag ger dig fisk idag blir du mätt idag, om jag lär dig att fiska blir du mätt hela livet. Det är ett bra talesätt som alla har nytta av. Lär dig själv så slipper du vara beroende av andra.
Det gäller förstås också i allra högsta grad aktier. Under åren jag har hållit på med aktier har jag många gånger stött på folk som vill ha ett råd. Vilket jag aldrig ger, av flera anledningar. Dels är det för att jag inte på något sätt vill hållas ansvarig för om någon följer ett råd jag ger och förlorar pengar. Det ligger i börsens natur att allt kan gå åt helvete, även de mest stabila företag kan sjunka och krascha. Dessutom vet man aldrig vad socialisterna och kommunisterna hittar på, deras tilltag kan sänka även välmående företag eller få dem att flytta.
Men samtidigt tycker jag också att den som vill hålla på med aktier bör lära sig själv. Inte ta alla andras råd. Det är bara genom att testa sig fram man kan lära sig vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Därmed inte sagt att man inte ska läsa på. Aktiebloggar, ekonomibloggar och ekonomitidningar är utmärkta källor för att lära sig om hur alla andra har gjort och vad som har fungerat för dem. Dock inte för aktietips. Att ta rygg på någon annans portfölj är ingenting jag rekommenderar, förutom när det gäller investmentbolag. Där köper du visserligen in dig i andra människors kunskap och det fungerar bättre än att du kopierar vad andra har gjort. Du kan jämföra det med att du skulle köpa aktier i samtliga bolag som ett investmentbolag äger och sedan försöka hålla dig till samma utbud, det blir både svårt och tidskrävande.
Att lära sig själv och kämpa för det är någonting vi ser inom fler områden än bara aktiemarknaden. Du hittar till exempel inga idrottsmän eller idrottskvinnor som springer bakom sina kollegor och försöker imitera dem. Istället tränar de på egen hand eller i sina lag, men det är alltid den individuella prestationen som ligger bakom framgång. Det är inte för inte som framgångsrika idrottare blir rekryterade till andra klubbar.
Inom poker är det här ännu mer tydligt. De allra bästa pokerspelarna har verkligen kraschat och gått bankrutt. Det är förstås ingenting man ska rekommendera, men beviset på framgång finns där också. De har i själva verket lärt sig att förlora och därefter lärt sig precis vad de inte ska göra. Det kostar och det finns fler misslyckade pokerspelare än lyckade, men skillnaden är att de som lyckats inte heller har gett upp. De har litat på sin egen förmåga, analyserat misstagen och förbättrat sig konstant.
Japanerna pratar om kaizen, ständig förbättring, vilket är precis vad det handlar om. Skulle du bara följa andra människors tips på aktier lär du dig ingenting. Det kan gå bra, men det kan lika gärna gå dåligt. Analysera hela tiden hur det går med din egen resa mot ekonomiskt oberoende. Du kanske till och med kommer fram till att du inte bör hålla på med aktier. Kanske är det bättre att du startar ett eget företag och gör allt för att få det framgångsrikt. Men även där behöver du jobba med att lära dig.
Warren Buffett är rätt bra på lärande. Han ägnar stor del av sin tid åt att läsa. Läsa, läsa och återigen läsa. Att förkovra sig är aldrig fel och ju mer man vet desto bättre är det. Jag vet inte, men jag är rätt säker på att de flesta som verkligen lyckas med sina aktier är folk som jobbar hårt på att lära. Dels av sina egna misstag, men också av andras.
Att lita blint på andra är dock farligt och det är själva grundtanken i vad jag vill säga med det här inlägget. Lär dig att fiska själv och när du väl kan fiska kan du ägna dig åt att förbättra tekniken.
Intressant nog verkar inte politiker ägna sig åt ständigt lärande. De går om och om igen på samma misstag. Vid varje val kommer vallöften fram och ingen är pragmatisk nog att inte försöka överträffa alla andra lögner, förlåt jag menar löften. Som den gamle socialdemokraten Lennart Nilsson sade:
-Folk ser vallöften som löften. Det är ett problem för oss.
Ja, det kan jag förstå. Osanningar blir alltid ett problem för alla som tror att de bara kan slänga ur sig vad som helst utan att stå för det. Konsekvenskulturen i Sverige är urusel, det ser vi inte minst i de aktuella bilbränningarna och alla andra brott som hela tiden sker.
Men, avslutningsvis kan jag nämna ett område där jag vet att jag definitivt inte tagit alla andras råd. Amortering är något jag fortsätter att envist hävda att man ska ägna sig åt – och dessutom så mycket det går. Det tar ett tag, men den dag man är skuldfri vet man att man aldrig mer behöver betala bolåneräntor. Många hävdar lika envist som jag att man hellre ska sätta pengarna på börsen. Vilket kan fungera för en del, men en låg bolåneränta skapar extra utrymme för att amortera. Det gör också att alla framtida räntor inte behöver betalas och vinsten är evig, så att säga.