Den svenska a-kassan, eller arbetslöshetskassan som den egentligen heter, består av två delar. Den grundläggande som de flesta a-kassorna har, och en utökad i form av inkomstförsäkring som täcker – i många fall – upp till 80% av inkomsten. Jag kommer dock inte behandla inkomstförsäkringsdelen i den här artikeln. Men frågan är förstås som ekonomisk frihetskämpe, behöver man a-kassa?
Innan jag svarar på vad jag tycker om den här frågan behöver du rannsaka dig själv i två frågor. Den första handlar om hur trygghetssökande du är och den andra är din förmåga att skaffa ett nytt jobb. Om du har ett stort behov av trygghet och du samtidigt har svårt att skaffa ett nytt jobb, då kan du sluta här. Då behöver du antagligen a-kassa.
Ytterligare ett perspektiv är hur din disciplin är. För svaret på frågan om du behöver a-kassa eller inte beror på hur disciplinerad du är. Är du rätt skickad att hantera dina pengar bygger du helt enkelt upp din egen a-kassa.
Värdet på den grundläggande a-kassan är 14 500 netto i månaden under de första 100 dagarna, dvs 100/22=4,5 månader, eller totalt 65 250. Därefter sjunker ersättningen till netto 12 400 per månad i ytterligare 200 dagar, totalt cirka 113 000. Totala ersättningen under hela perioden är med andra ord ungefär 178 000.
För ovanstående betalar du cirka en hundring, plus/minus ett par tior beroende på vilken a-kassa det är som du är med i. Du måste dock vara med i ett år för att få full ersättning.
Som med alla försäkringar får du inte ut någonting om du inte använder försäkringen. Under ett år betalar du 100 spänn i månaden, vilket blir 1200 på ett år. Tio år ger 12 000 spänn, alltså mindre än vad du får ut på en enda månad med försäkringen.
Men om du sparar in på kostnaden och istället investerar pengarna på något sätt som ger dig en högre avkastning än inflationen har du efter tio år en ersättning som motsvarar en månad som arbetslös.
Knäckfrågan är tillbaka till hur anställningsbar du är, eller hur duktig du är på att skaffa dig ett nytt arbete. Ofta har du dessutom 1-3 månaders uppsägningstid och att skaffa ett arbete som ger mer än a-kassa är inte svårt – om du inte skulle bli sjuk förstås (vilket är en helt annan fråga).
Svaret är med andra ord att du behöver a-kassan om du tror att du skulle behöva gå arbetslös längre än en månad. Annars kan du lika gärna spara in på pengarna och betala till dig själv. Den svenska staten vill gärna få dig att tro att de ger dig ett arbete, vilket de inte gör, och de vill också få dig att tro att de tar hand om dig – vilket de inte heller gör. Det är du själv som måste ta hand om dig och varför inte börja idag. Gör dig fri från trygghetsknarkandet, gör dig själv anställningsbar och återta din frihet.
Dessutom, läser du den här bloggen är jag övertygad om att du också bygger en pengamaskin, som i sig är en arbetslöshetsförsäkring. Låter du bli a-kassan kan du öka investeringarna med motsvarande summa.
Precis som du är inne på handlar det inte om att hitta ETT nytt jobb utan om att ge sig möjligheten att hitta RÄTT nytt jobb. Just jobbet du vill ha kanske inte är ledigt och du kan få vänta på att personen som idag har jobbets uppsägningstid går ut varför dina chanser ökar dramatiskt om du har möjlighet att vänta ytterligare ett par månader.
Om man ska ha A-kassa eller inte har mer att göra med hur gammal man är, vilken typ av jobb man har och hur mycket kapital man har. Jag behöver för egen del inte själva A-kassan men är med ändå eftersom facket gör mycket för mina arbetsvillkor. De är än viktigare när man arbetar utomlands och behöver resa hem, bostad, försäkring osv. Allt det där är värt mer än själva lönefrågan.
Du har många bra poänger. Det är helt rätt att man ska hitta RÄTT jobb, och jag kan också hålla med om att facket gör / har gjort mycket för arbetsvillkoren. Det är förstås en balans med helheten, och man ska absolut inte bara stirra sig blind på lönen. Jag kan dock ställa mig fundersam till nivån på avgifterna, både till fack och a-kassa, särskilt då många fack ägnar sig åt att resa jorden runt i business på medlemmarnas bekostnad. Ibland kan det vara befogat, men långtifrån alltid.
Tack för ett bra inlägg i frågan! 🙂