Sverige har historiskt sett haft en bra anställningstrygghet, vilket är både bra och dåligt. För den anställde är det delvis bra, men en alltför stark anställningstrygghet skapar också en orörlighet i arbetsmarknaden.
För anställda som upplever att anställningstryggheten är en försäkring för att inte behöva prestera är tryggheten också ett fängelse. Om du känner att du inte behöver göra något för lönen blir du blasé och utvecklas inte. Du trampar helt enkelt vatten.
Därför är den bästa anställningstryggheten kompetens. Kan du ditt yrke kan du bli anställd var som helst i världen. Naturligtvis vill ingen anställa dig om du beter dig som ett svin, men så länge du klarar av att uppträda civiliserat är din kompetens ett utmärkt skydd mot arbetslöshet.
Ta kock eller bartender som exempel. Kan du laga mat eller servera drinkar kan du arbeta var som helst i världen, utan större svårigheter. Det gäller alla yrken, så länge du är beredd att argumentera för dig själv och fortsätta utvecklas.
Visst finns det yrken som det finns fler sökanden till än lediga platser, och då är det mer eller mindre bara att bita i det sura äpplet och inse att det är bra att ha mer än en kompetens.
Anställningstrygghet är dock ingenting annat än en skapad trygghet som inte alls gäller om förhållandena är fel. Men du kan kämpa dig fram till en trygghet som består i att du kan ditt yrke bättre än de flesta andra.
Trots allt är en meritokrati att föredra.