Människor vill vara fria. Det är en grundläggande sanning jag tror på och som också driver mig framåt. Jag vill inte att staten ska bestämma över mig, vad jag ska göra, vad jag ska tänka eller vad jag ska få lova att äga. Däremot tycker jag att staten ska agera nattväktare och se till att det finns en grundläggande trygghet i samhället.
Att sträva efter att bli mer fri är därför naturligt, men i Sverige idag år 2020 blir vi allt mindre fria. Inte bara därför att vi inte ska få tycka vad vi vill, utan för att brottslingar har tagit friheten ifrån oss. Det går inte ens att tuta eller blinka med helljuset på folk i trafiken utan att riskera att någon vettvilling ska börja jaga runt med en yxa.
Just därför är inte frihet för alla. Människor som tycker att det är okej att jaga andra människor med en yxa för att de har blivit tutade på, eller av någon annan märklig anledning, ska inte vara fria. De är inte lämpade att röra sig i samhället. Galningen i exemplet med yxan ska sitta inlåst, för att för all framtid skydda andra människors frihet.
I Sverige idag är det fler brott som begås av samma gärningsmän, om och om igen. Poliserna kämpar och sätter fast samma galningar, gång på gång. Människor som inte förstår att de inte får våldta andra, inte spränga bomber, inte misshandla och inte mörda ska inte ha sin frihet. Där måste samhället kliva in och skydda alla medborgare som sköter sig.
Tyvärr har vi miljöpartister, kommunister och sossar som inte förstår det här. De har någon övertro på människor som inte går ihop med den mänskliga naturen. Kan någon argumentera för att folk som rånar äldre ska vara ute i samhället, någonsin? Eller rånare över huvud taget? Visst kan människor sona sina brott, men återfallsförbrytare i Sverige är över 40% och betänk att det gäller alla typer av brott.
Kan du känna dig fri, oavsett hur mycket ekonomiskt fri du är, om du och din familj ständigt är utsatt för riskerna att mördas, våldtas eller bli bestulen? Och vad tänker du göra åt det?