Något av det roligaste och mest glädjande i svensk politik på senaste tid är att Miljöpartiet tvingas argumentera för kärnkraft i EU-nämnden. Det beror på att EU-nämnden har en annan politisk sammansättning än den svenska regeringen, och regeringen har helt enkelt inte majoritet.
Lövin tycker förstås inte om det, och använder argument som att det inte är demokratiskt. Vilket är löjligt, även om Sveriges mandat i EU-nämnden inte har samma sammansättning som i riksdag och regering är det ändå en demokratiskt tillsatt nämnd. Bara för att Lövin inte tycker om det betyder det inte att det är odemokratiskt.
I praktiken betyder det att Miljöpartiet ännu en gång exponerats. Jag har tröttnat på deras upptåg och tänker inte skräda orden. Ett av mina mål med den här bloggen är att prata om frihet och strävan mot frihet. Miljöpartiet består av teknokrater som vill ta ifrån oss vår frihet och deras strävan har väldigt lite med miljön att göra, det är bara en täckmantel. Hade de menat allvar hade allt det gör handlat om utrikespolitik, och inte att försöka få Sverige att framstå som något utopiskt föregångsland för miljövänner.
Så gott som alla deras initiativ till att förbättra miljön på planeten jorden har varit verkningslösa, inte minst deras massiva motstånd mot kärnkraft. Plastpåseskatten är ännu en av alla löjliga fullkomligt idiotiska idéer. Svenska plastpåsar hamnar till 99% inte i haven, och jag tror inte ens 1% hamnar där. De bränns upp, och avgaserna renas, eller återvinns till ny plast.
Men Miljöpartiet verkar inte för en bättre miljö på planeten. De verkar för ett sämre samvete hos alla så att de ska få mer makt. Hade de på allvar gett sig på överbefolkning, global nedskräpning, avsaknad av avgasrening och tillverkning av el genom kolkraft så kunde de fått mer respekt. Men att bokstavligen jävlas med svenska folket och tro att alla bor i Stockholm kommer att leda till deras undergång. Ingen vill ha sin frihet begränsad och allra minst av ett antal självrättfärdigande idealister som saknar pragmatiska lösningar.
Så ödets ironi att Isabella Lövin får argumentera för kärnkraft får anses som ännu ett tecken på att Miljöpartiets tid är förbi. Miljön är en hygienfråga hos alla partier och den behöver inte drivas av ett nischparti som aldrig någonsin var regeringsdugligt. Kejsaren är naken, ni är avslöjade och det är dags att återvända till verkligheten.