Jag gillar brandfacklor, det är alltid uppfriskande med utmanande diskussioner. Allas vår idol Sparo skickar iväg en brandfackla med budskapet att MP kan ha haft rätt för en gångs skull. Jag är böjd att hålla med men tänker ändå nyansera.
I sitt inlägg skriver Sparo om Per Bolunds uttalande att de svenska företagen har för dålig motståndskraft, vilket man kan tycka efter att ha sett hur många svenska företag som helst få problem efter bara några veckor med minskade eller helt uteblivna intäkter.
Jag är den första att skriva under på att företag såväl som privatpersoner och framför allt staten måste ha beredskap såväl som motståndskraft för och mot kriser. Problemet när det gäller företag är att det finns två stora utmaningar med att bygga motståndskraft i Sverige – och i stora delar av världen.
Den ena utmaningen handlar om att Sverige överbeskattar allt och alla, samt skapar en byråkrati kring företagande som gör exempelvis gränshandel betydligt mer komplicerat än vad det behöver vara. I sin jakt på att hitta skattefuskare drabbas oskyldiga företagare av Skatteverkets regelverk. En överdriven rapportering kombinerad med ett extremt skattetryck gör det väldigt svårt att bygga redundans.
Den andra utmaningen handlar om att i ett normalläge blir motståndskraften konkurrenshämmande. Den som använder sina reserver för att ta marknadsandelar kommer hamna före de som bygger redundans. I krisläge kommer företag som lyckats bygga redundans klara sig mycket bättre än de som inte gjort det förstås, men det tar ett tag att komma dit – särskilt om merparten av intäkterna måste skattas bort.
För Per Bolund och MP är det väldigt enkelt att svepande tala om att svenska företag har för dålig motståndskraft. Det kan man hävda, men det är falskt att inte samtidigt tala om att svenska företag har svårt att klara sig i internationell konkurrens genom att MP starkt bidrar till att hämma företagande.
Till sist har Sparo förstås en poäng. Alla har vi ett ansvar att bygga motståndskraften. Det ansvaret borde först utövas genom att byta ut sittande regering till en regering som skapar möjligheterna.
I stort sett överens, det var ju trist :).
Fast jag gillar inte riktigt att det i sista stycket låter som att jag förespråkar en annan regering. Jag ser tyvärr inget sådant alternativ. Inte för att jag gillar den sittande alltså…
Helt rätt, det var inte min mening att få det att låta som om du förespråkar en annan regering. Det gör dock jag, sittande har inte åstadkommit någonting annat än att riva ner mängder av sånt som är bra. Första halvan av meningen syftar på dig, andra på mig. 🙂