Jag har tidigare skrivit om att jag är förundrad över att alla i ett villaområde måste äga sin egen motorsåg, sin egen gräsklippare, sin egen lövblås och så vidare. Likväl ser det ut så i väldigt många bostadsområden.
Samtidigt blir delningsekonomi allt mer populärt. Folk delar allt från transport och kläder till fröer och böcker. Själv har jag åtminstone tänkt tanken att nästa gång det blir dags att byta ut någon av trädgårdsmaskinerna så ska jag fråga grannarna om vi inte ska försöka äga några prylar kollektivt.
Jag gjorde dock ett försök för en tid sedan att ta upp frågan i vägföreningen. Varför inte köpa in en släpkärra som alla kan boka och använda. I vårt förhållandevis lilla områden finns det behov av släpkärror var och varannan vecka.
Motståndet var dock massivt och de flesta såg mer problem än möjligheter. Det påpekades att inköpet skulle kosta mer än vad alla lägger på att hyra en kärra, ett argument jag kunde skjuta ner rätt enkelt genom att presentera ett enkelt räkneexempel. Att köpa en kärra skulle snart löna sig för alla då jag kunde tala om att det hyrs kärror i snitt en gång per vecka. På mindre än två år hade kärran varit betald.
Problemet visade sig dock inte vara inköpet. Det kunde de flesta tänka sig med tanke på att en kärra som inte behöver rulla varje dag förmodligen håller betydligt längre. Särskilt om alla behandlar den som sin egen.
Däremot var det ett massivt motstånd mot att behöva underhålla kärran genom att åka och besiktiga den. Något var och en hade behövt göra en gång vart tjugonde år… Men motståndet slutade inte där. Kärran skulle trots allt stå oanvänd en hel del och det var minsann inte miljövänligt (som om det vore bättre att alla hushåll åker till närmaste bensinstation som hyr ut kärror än att kunna hämta kärran i området).
Andra argument som dök upp var att det låg inte i föreningens uppdrag att ägna sig åt att äga en kärra, än mindre förvalta den.
Någonstans där gav jag upp. Jag fortsätter hyra en kärra när jag behöver den, men jag tycker det är synd att vi inte kan samarbeta bättre. Delningsekonomi kan spara pengar åt alla, men det kräver en annan nivå av samarbete.
Intressant iakttagelse. Själv bor jag i ett område där en lånar ut motorsågen och en annan gräsklipparen. Nån skickar ut ett mail och förvarnar om att de tänker boka in en trädfällare/stubbfräsare/fasadmålare och undrar om nån vill haka på. Till studentmottagningarna finns partytält att låna hos en granne, stolar hos en annan och glas & porslin hos en tredje.
Har till och med för mig att vi nån gång akut ringde en granne för att få hjälp att skjutsa ett barn till en träning (barnet var under skolålder och träningslokalen ligger inte inom promenadavstånd).
Problem är till för att lösas. Varför inte köpa en kärra själv och hyr ut den till grannarna (och andra)?
Låter makalöst bra, det är ju precis så det ska fungera. Vi har en bra sammanhållning i övrigt, där folk gärna hjälper till. Men när det gäller att samordna ägandet av prylar är det betydligt svårare.
Men du har helt rätt, bästa kommentaren på länge. Problem är verkligen till för att lösas. Jag ska leta bästa pris på en rejäl gallerkärra nu. 🙂