Friheten är långt borta

Det här inlägget har ingenting med min personliga resa mot ekonomisk frihet. Det handlar istället om möjligheterna till frihet i vårt samhälle och i vår del av världen. Friheten är tyvärr långt borta och värre verkar det bli.

Sverige har i grunden kommit långt vad det gäller frihet och vi har förutsättningarna för att människor ska kunna bli ännu mer fria. Dessvärre har vi ett förmyndarsamhälle som allt mer begränsar människors frihet. Jag har länge hävdat och kommer att fortsätta hävda att så länge inte staten begränsar sig till grundläggande trygghet kommer ingen av oss kunna bli riktigt fria.

Den mest oroväckande utvecklingen just nu handlar om att vi ska begränsas till vad vi får tänka och tycka, och vad vi ska få uttrycka. I kölvattnet av terrorism talas det om att vissa ämnen ska vara tabu vad det gäller allmän kritik, men det är uttalanden som får hårt motstånd.

Betydligt värre är det med alla IT-tjänster vi använder och som använder sig av inbyggd censur eller åsiktsformering. Det senaste exemplet som snurrat runt med “happy white woman” kontra “happy asian woman” (testa googla så får du se) är skrämmande. Det behöver inte finnas någon tanke bakom, det kan lika gärna vara Googles algoritmer som inte hittat några andra leende vita kvinnor i sin bildsök, men då ligger utmaningarna hos reklambyråerna.

Fler exempel finns kring åsiktsfiltreringen som framför allt Facebook har anklagats för. När verktygen för att söka information blir filtrerade är våra möjligheter att tänka fritt reducerade. Vad händer när de har raderat historien fullständigt och börjar skriva om den?

Det är vad vänstern har ägnat sig åt och fortsätter ägna sig åt när barnböcker och filmer ska antingen censureras kring uttryck eller förses med varningstexter om stereotyper.

Är det inte bättre att diskutera att förr tyckte man annorlunda än idag, än att rensa bort gammal historia?

Censuren och åsiktsfiltreringen är allvarlig. Andra begränsningar i våra friheter är förstås Systembolaget och vansinniga förslag som sockerskatt. Att inte få äta eller dricka vad vi vill är starka begränsningar av frihet, något staten enligt min mening ska skita i. Om vi inte får äta eller dricka vad vi vill, hur kan vi då någonsin hävda att vi är fria?

Samma sak gäller även köttkonsumtion. Med förevändningen att klimatet mår dåligt och att man kan få cancer av att äta för mycket kött vill miljötalibanerna begränsa eller helt ta bort köttätandet. Ytterligare en sak de inte har att göra med.

Precis som friheten att äga och köra bil. Höga skatter ska begränsa oss ännu mer och helst ska vi inte flyga heller.

Långt borta och längre blir det

Friheten är långt borta och längre bort kommer den. Vi sitter alla instängda med mobiler och datorer, hjärntvättas av samma media som vi en gång litade på och trodde ville oss väl. Blir alltmer passiva och “nöjda”, trots att nöjdheten vi upplever i själva verket är total stagnation. Lydiga drönare…

1984 kunde inte ha varit mer pricksäkert. Ständigt övervakade, tillrättalagda och utan frihet. Det finns en god och en dålig nyhet i den här världen. Det finns bara tofu att äta, men som tur är finns det mycket av skiten.

Vi har blivit världens mest passiviserade folk och kommunisterna kan pissa på oss så mycket de vill. Vi gnäller hellre online, det känns tryggt.

Precis som jag gör här. Ett konstaterande utan slut.

Men det är klart, de av oss som tar sig ut ur ekorrhjulet får lite mer frihet. Så länge det inte handlar om att bryta mot något som etablissemanget, “de goda” tycker är fel. Då spelar det ingen roll hur mycket pengar du har. Fråga Karl Hedin om du inte tror mig.

Dock ger jag inte upp. Och jag för kampen för äkta frihet på annat håll än bara online. De politiker jag tror på har fått mail om mina tankar och jag hoppas de håller med. Alla kan vi göra något – och vi bör göra allt vi kan för att stoppa galenskaperna.

Vill du ha lite inspiration så se V för Vendetta eller Equlibrium.