Så var det dags igen. Miljöpartiets representant, vår högt ärade Jämställdhets- och bostadsminister, sällar sig till skaran över miljöpartister som inte har haft någon aning om att de placerat i fonder med oljejättar eller liknande. Hon säger till Dagens Industri att hon inte gjort något aktivt val att investera i olja. Nu lovar hon också att se över sina innehav.
Jag vet inte, men om man tillhör en i det närmaste sekteristisk organisation som gör allt de kan för att begränsa vanliga människors liv och hela tiden slår ett slag för att förbjuda fossila bränslen, borde det inte vara väldigt naturligt att inte lägga en enda krona på en enda investering utan att säkerställa att den kronan inte går till de verksamheter man hela tiden angriper?
Eller går det bra att ta emot pengar från dem man verkar för att avskaffa?
Jag kan tycka att en politiker som leder ett parti, och tillika är minister i Sveriges regering, ska ha lite högre integritet än så. Ekonomi kanske inte är viktigt för miljöpartister, åtminstone verkar det så att döma av hur flera av Stenevis kollegor också investerat i “miljöfarliga” verksamheter. Dock tycker i alla fall jag, och säkert många med mig, att en minister ska ha stenkoll på ekonomi.
Inte minst sin egen.
Argumentet att inte ha gjort några aktiva val signalerar en nonchalans och ett ointresse, alternativt total okunskap. Jag hoppas att Sveriges väljare kan se igenom den gröna dimman. Bakom den döljer sig ingenting annat än ett parti som vill ha makt att styra över människor. Samtliga övriga partier har minst lika bra miljöpolitik som MP, om inte bättre. Miljöpartiet var en gång ett parti som kunde förena miljöpolitik med pragmatiska lösningar. Jag förväntar mig inte att de skulle omfamna kärnkraft, men att vara med och fasa ut kärnkraft till förmån för fossila bränslen borde till och med en miljöpartist förstå att det är en korkad idé.
För en miljöpartist är det ju ganska lätt att välja så kallade “etiska fonder”. Jag skriver “så kallade” för jag har aldrig blivit klok på vem som bestämmer vad som är etiskt och inte. Det ska inte innehålla till exempel vapen, tobak, spel, olja eller djurförsök. Därmed säger man nej till många större svenska företag som har sin verksamhet på mindre (och även större) orter i landet. Vilket i den väldigt långa förlängningen skulle kunna leda till att till exempel SAAB skulle behöva lägga ner i Linköping, eller Volvo i Skövde. Vill vi verkligen lägga ner läkemedelsindustrin i Sverige där vi har höga krav på hur och om djurförsök måste ske? För att lämna kontrollen till någon mindre nogräknad stat. Och vill vi verkligen göra oss av med tillverkningen av snus, som inte skadar omgivningen på samma sätt som cigaretter gör? Eller svensk försvarsindustri?
Men när dessa politiker, som ändå har en stab av ekonomiska rådgivare runt sig, inte ens ids göra valet som de anser att alla andra ska följa då har de tappat det lilla förtroendet som de eventuellt hade hos mig.
För egen del så väljer jag mina aktier och fonder efter min egen etiska måttstock, oberoende om de har fått en stämpel om “hållbar” eller “etisk”.
Väldigt bra kommentar, tack! Du sätter verkligen fingret på något som är superviktigt i sammanhanget. Att leva som man lär är egentligen inte så komplicerat, och allt förtroende är förbrukat för den som gör tvärtemot hur man predikar. Miljöpartiet har dessutom gjort det här flera gånger och det är extremt tydligt att de knappast lever som de lär. Men de vill gärna att alla andra ska göra det…