När du väl når en nivå där du tror att du skulle kunna leva på avkastningen av dina investeringar, vågar du då ta steget?
Jag upptäckte när jag surfade runt bland olika FIRE-bloggar och liknande att det fanns flera som uppnått den nivå de strävat mot, men som ändå inte vågar ta steget och lämna ekorrhjulet. De är öppna med det och säger att de helt enkelt inte vågar, att det känns för osäkert – trots att de har pengarna.
Det är naturligtvis mänskligt och fullt förståeligt. Det stora okända väntar bortom ekorrhjulet, men faktum är – som jag skrivit om några gånger – att det finns ingen trygghet. En meteor kan dimpa ner i ditt hus när som helst och då hjälper det inte att du inte har vågat ta steget.
Givetvis kan du påverka din inställning till din exit från ekorrhjulet. Det är dessutom bra att redan nu börja fundera. Ge dig själv en hård gräns, en nivå då du uppnått ditt mål och kan lämna för att få din frihet. När tidpunkten väl kommer se till att våga. Livet är till för att levas och upplevas.
Jag är väl själv i den kategori du nämner. Men på något vis känns det bra så just nu, när barnen är förhållandevis små än osv 🙂
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Det är klart, livssituationen måste få styra. 🙂
Har också läst om flertalet personer som inte vågar ta steget utan drabbas av One More Year Syndrome.
Jag är inte där ännu men så har jag inte heller skrapat ihop tillräckligt med passiva inkomster heller. Min plan är FIRE 2025 vid 55 års ålder och 2024 räknar jag med risken att jag börjar tveka.
One More Year Syndrome är ett bra namn. Det känns förmodligen enkelt att bara köra på, “bara ett år till” …
Bra att du har en så konkret plan, det underlättar. 55 är mitt mål också och jag kommer säkerligen börja tveka också. 🙂
Kommer ta ett tag till för mig. Men när barnen flyttat ut så kan det bli dags.
När barnen flyttar ut får man den högsta löneförhöjningen som går att få… 🙂 Skämt åsido så är det klart att det blir enklare.