Jag har inte tänkt supermycket på det här tidigare, men insåg efter en mindre rundresa i en del av landet att det är stora prisskillnader på väldigt mycket, beroende på var man är i Sverige.
Nu kanske du tänker att det där är självklarheter, och för mig var det självklart tidigare vad det gällde två saker. Fastigheter och lön. Särskilt om man jämför Stockholm, Göteborg och Malmö. Går man utanför storstadsregionerna får man väldigt mycket hus och mark för pengarna – vilket borde vara väldigt attraktivt med tanke på att det går utmärkt att arbeta på distans i väldigt många yrken.
Jag har några gånger lekt med tanken att vi skulle sälja vår sexmiljonersvilla och köpa fem eller kanske sex fastigheter i andra delar av landet och hyra ut alla (minus en). Det tankeexperimentet slutar alltid med att det troligen är en dum idé, men oaktat det så är det intressant att priserna skiljer sig så mycket i landet.
Naturligtvis är det till stor del kopplat lönenivåer (som är högre i Stockholm än övriga landet) och tillgång såväl som efterfrågan. Skattetryck påverkar också – bland annat därför är priset på en stor stark relativt harmoniserad. Att det sedan också råder oligopol vad det gäller livsmedel gör att priserna är i princip harmoniserade också vad det gäller mat.
Men, när det gäller pris på hotellrum är det en monumental skillnad mellan olika platser i landet. Det fattar vem som helst att efterfrågan styr, men då borde även kvalitén skifta. Eftersom jag nyligen bodde på ett hotell i metropolen Säffle och priset var långt under vad jag hade kunnat förvänta mig hade jag också trott att kvalitén skulle skifta.
Det gjorde den inte och jag fick uppleva en av de bättre frukostbufféerna jag varit med om. Visserligen fanns det ingen kock som stod och gjorde vilken omelett man ville (som det gör på många hotell i Singapore), men maten var förstklassig och utbudet kanonbra.
Jag råkade ut för något liknande i Skottland, där det var förbjudet att ge dricks i restaurangen. Ägaren gick själv runt och förklarade när någon frågade om varför. Förklaringen var lika enkel som elegant. Han hade satt sin stolthet i vad han levererade och blev förolämpad om någon ville betala mer än vad han själv ansåg vara rätt pris.
Nu gäller skillnaderna i pris inte bara hotellrum. Även en macka på ett kafé, en trerättersmiddag på en relativt lyxig restaurang, parkering (gratis i väldigt många fler städer än man kan tro), och en hel del annat.
Kan det vara så enkelt att det är lönenivåerna som styr, eller har näringsidkarna utanför storstan en något annorlunda filosofi där de inte försöker pressa ut varenda krona ur sina kunder? Möjligtvis har det också något att göra med att kundkretsen är relativt begränsad och man vill säkerställa att kunderna har råd att komma tillbaka.
Undrar hur det hade sett ut om vi hade haft en fri marknad i Sverige, som inte var sönderbeskattad.