Vi har inga lån, inte ens på vårt hus, än mindre på någonting annat. Visserligen straffas vi av staten för det, eftersom vi inte kan dra av några räntor och därför måste betala fastighetsavgiften rätt upp och ner. Att det är en förbannad stämpelskatt som ska straffa den som har ordning på sin ekonomi kan jag orera i all evighet om, men det är inte det som det här inlägget ska handla om.
Istället handlar det om friheten i att inte ha några lån. Om vi helt plötsligt stod utan inkomster så kan vi dra ner på allt onödigt och leva extremt billigt. Det i sig skapar inte bara en enorm känsla av frihet, utan också en handlingsfrihet. Den dag som någon av våra arbetsgivare bestämmer sig för att alla ska in till kontoret blir det troligen utan oss.
Nu vet jag att många inte resonerar så här, att de ser lånekostnaden som en form av hyra och satsar allt på börsen istället. Det kan man göra och det kan fungera, men för min del har amorteringen alltid handlat om att faktiskt skapa mer frihet.
Därför kan jag också sova mycket lugnare när räntorna går upp, jag behöver inte bekymra mig lika mycket för svängningar på börsen (jag har tid att vänta ut dem) och jag har kompenserande inkomstströmmar som ger pengar oavsett hur börsen går. Lägg då till att jag har solceller som ger en del av den energi som behövs (och ja, jag ser solceller som en av inkomstströmmarna), och jobbar hårt på att eliminera allt fler fasta kostnader.
Någon gång i framtiden kommer jag öka odlandet för att minska matkostnader och troligen investera i fler solceller.
Det bästa med allt det här är att jag och min fru kan uppleva en allt större frihet. Sedan kan allt hända, det kan bli ett tredje världskrig (och risken har aldrig varit större än nu) och det kan komma galningar till makten som ska beskatta allt ännu mer. En av de största anledningarna till att jag aldrig skulle få för mig att rösta på sossarna och miljökommunisterna är att de gärna vill beskatta ägande. Värst av alla är förstås kommunisterna i vänsterpartiet som vill ta äganderätten ifrån oss alla, men som tur är inser människor som tjänar pengar att det vore en väldigt korkad idé att ge kommunister mer att säga till om.
Nåväl, i den bästa av världar skulle alla amortera bort sina bolån så fort som möjligt och vi skulle alla kunna bli lite friare.
Hur tänker du kring lån?
Jag har bolån och studielån (som avskrivs vid 65). Har alltid amorterat på bolånet, dock inte så snabbt som möjligt. Har ibland övervägt att betala av bolånet, men inte kommit till skott ännu. Dock är belåningsgraden låg (12% ca) och kostnaden vs totala utgifterna låg.
Överväger fortfarande.
Håller med dig om det negativa i lån.