De flesta arbetsplatser i Sverige fokuserar på att arbetstagarna befinner sig på en viss plats under en viss tid, vanligtvis 40 timmar per vecka och många gånger på kontoret. Även om det finns progressiva arbetsgivare som inser att det finns långt många fler fördelar med att erbjuda distansarbete än att inte göra det, så har vi sett en återgång till det gamla vanliga.
Varför sådant fokus på plats och tid? Om uppgifterna blir gjorda och alla är nöjda, vad spelar det för roll om arbetstagaren gör jobbet på natten och sitter i Korpilombolo eller i sommarstugan? Vad spelar det för roll om de blir gjorda på tjugo timmar istället för fyrtio?
Tanken att vi ska sitta på en arbetsplats och arbeta våra timmar är grundat i en förlegad syn på både ledarskap och personligt ansvar. Det är helt enkelt dåligt ledarskap att inte kunna arbeta målstyrt. Jag har hört många chefer säga att det är besvärligt att leda folk på distans, att de goda idéerna vid kaffeapparaten inte kommer fram om folk inte träffas, eller att de inte vet om personalen arbetar ifall de inte sitter på sin plats.
Jag undrar hur en chef kan veta att någon arbetar när de är på sin kontorsplats, jämfört med om de arbetar hemma. Står de och kikar över axeln? Det låter inte särskilt effektivt att ha en chef som står och kikar över varje medarbetares axel.
Eller är det så att ni litar mer på era medarbetare om de sitter på en plats, än om de är någon annanstans? Har ni inga mål att sträva mot så att det går att följa upp huruvida ni kommer närmare målen?
Givetvis vet jag vad det här handlar om i botten. En del av anledningarna till att vi ska transportera människor till och från arbetet varje dag och därmed slita på miljön är att vi har chefer som inte litar på sina medarbetare. En annan anledning är makt och ytterligare en är att det finns mängder av människor som har ett enormt behov av social kontakt.
Vad vet jag, de kanske inte får någon social kontakt på sin fritid, men att fortsätta envisas med att människor ska åka bil, buss, tunnelbana eller cykla/gå till jobbet, bara för att vi har taskigt ledarskap är enligt mitt enkla förmenande rätt föråldrat. Låt folk arbeta var och när de vill, så länge jobbet blir gjort.
Till sist fattar jag att det inte gäller alla. Det går inte att vårda patienter från en kontorsstol i hemmet, eller reparera bilar via en länk. Men livet är inte rättvist och att hindra folk som kan jobba hemifrån bara för att det finns andra som inte kan det är bara korkat. Konstigt nog, eller kanske inte, har inte Miljöpartiet varit särskilt för det här. Det är klart, det vore ju dumt att ge sig på en fråga som faktiskt hade haft betydelse för miljön…
Leave a Reply