Bloggkollegan Sparo reflekterar idag över en debattartikel från en grupp med förbundsordföranden i ett antal fackföreningar. Debattartikeln, som publicerats i Aftonbladet, vill argumentera för att vi kan få ner arbetslösheten genom att låna mer pengar. Ämnet är alldeles för intressant för att inte kommentera.
Till att börja med delar jag Sparos reflektioner. Man ska inte handla för pengar man inte har, det är grunden i en sund ekonomi. Ibland behövs det, det håller jag med om och jag kan förstå hur herrarna och damen förbundsordförande tänker i deras artikel. Om vi lånar en hög pengar kan vi “skapa” arbeten genom att betala för en upprustning av infrastruktur. Problemet är att arbeten skapas aldrig på det här sättet, för vad händer efter att lånepengarna har tagit slut. Räntan som ska betalas måste fortfarande betalas, skattepengarna som fås in av att fler har satts i arbete kan aldrig nå upp till lånesumman och de “skapade” arbetena blir aldrig mer än tillfällig sysselsättning.
Enda sättet att få någon som helst kontinuitet i lånade pengar är att underlätta för antingen medborgarna eller företagen, och helst båda delarna. ROT och RUT var utmärkta sätt att skapa arbeten, eller snarare transformera svarta arbeten till vita.
Sedan kan jag hålla med om att infrastrukturen i landet är gravt eftersatt, något som pågått under lång tid. Men att låna till att fixa problemet är helt fel väg att gå, om man inte samtidigt ser till att stimulera tillväxt alternativt en sundare ekonomi.
Det finns dessutom en annan fråga som motarbetar alla sorters åtgärder för att minska arbetslösheten. Automatiseringen fortsätter och takten ökar. Det kommer inte att finnas tillräckligt med arbeten åt alla och även om nya uppstår kommer de inte att räcka. Att hälften av alla jobb försvinner är en överhängande risk, men också en möjlighet. Varför inte halvera arbetstiden på sikt för de jobb som blir kvar?
Tack för reklamen! Om det vore en tillfällig grej att låna till infrastruktur vore det en sak, men Sverige lånar ju redan och jag gissar att all infrastruktur de senaste 40 åren byggts för lånade pengar.
Och vi är inte ensamma i detta. Barack Obama lånade mer under sin presidenttid än de 43 presidenterna före honom gjorde TILLSAMMANS! Grekland, Tyskland, hela västvärlden… Någon gång ska bullarna betalas.
Tack själv. 🙂 Det där med Obamas lånande är sinnessjukt (och intressant). Den mest intressanta frågan är hur länge det kan pågå, och hur länge det nuvarande systemet kan fortsätta att fungera. Lånesnurran känns nästan omöjlig att stoppa i USA, men när överstiger räntekostnaden förmågan att betala?
Och jag tycker att det är OK att låna till infrastruktur, så länge som det finns en balans i lånen och att det finns en ambition att betala tillbaka. Precis som för vilket företag som helst.
Vissa jobb försvinner ja, men många traditionella jobb kommer att vara kvar och fortsätta vara bristyrken en lång tid framöver. Lärare är ett sådant yrke, även vårdyrket och serviceyrken. Sverige växer, så det behövs mer av allt. Så jag tror inte att hälften av alla jobb försvinner.
Lärare håller jag med om, och en hel del vårdarbeten. Men serviceyrken håller jag inte med om. Det kommer under lång tid framöver att behövas rörmokare och snickare, men hotellpersonal som exempel tror jag blir färre. Automatincheckning är redan ett faktum, precis som utcheckning. Och det finns mängder av arbeten som både robotar och AI-system kan ersätta. Automatiseringen har pågått länge, men det går fortare nu.
Serviceyrken är allt från restaurangpersonal, biltvättar, nöjen, turism, shopping osv. Ett mkt brett område. Ju fler vi är, desto mer service behövs. Dessutom kommer vården ha behov av enorma resurser framöver, vi blir allt äldre och allt fler.
Håller helt med om att vi behöver mer service ju fler vi blir, men vem behöver någon som kör ut pizza om en drönare gör det? Jag vidhåller, automatisering och robotisering kommer att ta över flera yrken och det går snabbare än någonsin.