Magdalena Andersson fortsätter sin resa med att försöka beskatta allt som går. Sist ut i megalomanin är privata sjukvårdsförsäkringar, som ska förmånsbeskattas.
Jag tänker inte gå in på huruvida det är rätt att beskatta förmåner eller inte, det är egentligen en annan diskussion. Däremot vill jag gärna ge några upplysande tankar kring det faktum att en regering som inte förmår ha ett fungerande sjukvårdssystem ägnar väldigt mycket tid och energi åt att komma på nya sätt att beskatta sin befolkning.
I den senaste budgeten för 2017 får sjukvård, hälsa och omsorg hisnande 68 miljarder pengar. Ändå måste envar kämpa för att försöka få en adekvat vård. Visselblåsaren som SVT nyligen hängde ut utan att någon som helst rätt att göra det är bara en av många som vittnar om samma sak. Sjukvården fungerar inte. Den som någon gång de senaste åren har försökt få vård kan vittna om samma sak. Långa tider på akutmottagningarna, vårdcentraler som har väldigt ont om tider, felbehandlingar som ökar och arbetsmiljöer för de anställda som är allt annat än ohållbara.
Jag kan visserligen tycka att det finns 68 miljarder anledningar till att vården borde fungera bättre, men när den inte gör det och folk som kan tecknar en privat sjukvårdsförsäkring – vad gör regeringen då?
Då ska de, som Svensk Försäkring nyligen rapporterade om, beskatta de försäkringar som finns. Det löser ingenting, det gör att allt fler kommer att tacka nej till privata försäkringar och får istället brottas med en sjukvård som får mer att göra. På samma sätt som SVT var väldigt ovilliga i att gräva vidare i vad visselblåsaren rapporterade om visar regeringen tydligt att de är väldigt ovilliga i att lösa den skattefinansierade sjukvårdens utmaningar.
Vilket återigen visar på behovet av att hålla sig frisk. Den dag du behöver sjukvård behöver du ha någon som är frisk för att hjälpa dig få den vård du behöver. Och glöm för allt i världen inte att borsta tänderna, tandvården ingår förstås inte i 68 miljarder.
