…och ge till de fattiga – är det rätt väg att gå? Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomipolitiska talesperson – denna oändliga källa till kunskap – ägnar stora delar av sina inlägg på Twitter åt att tala om att hon tycker att vi ska ta från de rika och ge åt de fattiga.
Eller som Ulla Andersson uttrycker det, “en väl utformad förmögenhetsskatt skulle omfördela och ge alla bättre förutsättningar i livet”.
Dessvärre talar hon inte om hur det ska gå till. Eller varför dagens skatter inte räcker. Vilket de givetvis gör, problemet är att regeringen understödda av V, L, MP och C ägnar pengarna åt antingen skit, byråkrati eller socialism. Pengarna går inte till det som pengarna var avsedda till.
Likväl tycker Ulla Andersson att vi ska ta från de rika och ge åt de fattiga, för då blir allt bra.
Tyvärr kunde inte vara mer fel. Vem som helst som ägnar frågan lite tankeverksamhet kan räkna ut när vi ger pengar åt valfri individ så tar vi bort en stor del av anledningen att kämpa.
Istället behöver vi ge alla möjligheter att själva skapa sin framtid. Vilket vi i Sverige gjort sedan mycket lång tid tillbaka. Tyvärr ägnade sig flera regeringar på raken åt att importera fattigdom och vi är tillbaka fler decennier. Socialisterna (och här inkluderar jag C, L, V och MP) har återskapat klassamhället, vilket antagligen har varit planen hela tiden.
Likväl är det klart att “de rika” inte är “de rika”, utan i själva verket alla som jobbar och kämpar. Ulla Andersson maskerar sin retorik, men för Vänstern är det i vanlig ordning ren kommunism vi pratar om. Ta äganderätten, fördela allt “jämlikt” (vilket i praktiken betyder att folket får lika lite medan den styrande eliten får mer) och ta bort alla anledningar för folk att kämpa.
I Sverige kan vem som helst plugga vidare, det finns gott om stöd för att klara av det. Alla har inte studievana hemifrån, men livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli det. Dock kan vi skapa jobb åt många fler än vad vi gör idag, vilket dock inte Ulla Andersson och Vänsterpartiet vill. De anser att RUT och ROT skapar ojämlikheter, vilket det absolut inte gör. Istället gör det att vi slipper ta från de rika och ge till de fattiga. Vi kan istället låta de som har mindre pengar få mer pengar genom att jobba sig till dem.
I princip är det samma sak med bistånd, även om jag absolut tycker bistånd behövs. Det ska dock användas till att förbättra de lokala möjligheterna för människor att klara sig själva. Inte bara stoppa de direkta effekterna (vilket också behövs) av katastrofer och kriser.
Det gamla kinesiska ordspråket gäller fortfarande.
Om jag ger dig en fisk blir du mätt för idag. Om jag lär dig att fiska blir du mätt för resten av livet.
Dummaste jag läst på länge.
Vi kan inte göra vinst om vi inte stjäl pengarna från löntagarna och konsumenterna. Hejdar vi inte vår girighet har de snart ingen köpkraft kvar och om ingen köper något, så behöver ingen producera något och om ingen producerar något så har vi ingenting vi kan stjäla och kalla vinst
Det är möjligt att det var det dummaste du läst på länge, men det kanske var till någon glädje ändå. Jag vet inte riktigt vad det är du vill säga, men tack i alla fall för kommentaren.
Kapitalister och kommunister har samma mål.
Att sluta jobba och leva på andras bekostnad.
Man har bara olika lösningar på samma problem.
Kapitalisterna tycker att de fattiga ska betala för livsstilen och kommunisterna tycker att de rika ska betala för livsstilen.
Varför bråka? Vi kan väl mötas på mitten?
Nja, där håller jag inte med. Kapitalister vill leva på pengar de själva tjänat in. Kommunisternas mål är jag väldigt osäker på, kommunistiska samhällen har i 100% av fallen resulterat i att eliten lever på resten av befolkningen.
Kommunism är en ideologi som inte tål meningsmotståndare. Ideologin har orsakat mer död pga fattigdom, avrättningar, krig och omskolningsläger än nazismen. Kommunism kan jämföras med en sekt eller familjeklan där kollektivet bestämmer var du ska tycka, säga och göra. I kommunismen är man slav under kollektivet. Om man försöker bryta sådana strukturer är straffet ofta hårt. I kapitalismen är man slav under kapitalet. Med sunda ekonomiska beslut kan man gradvis äga sin egen tid. Detta görs inte på bekostnad på någon annan.
Exakt, väl formulerat! Troligen den bästa summering av kapitalism vs kommunism jag läst.
Snyggt! Vi tycker exakt likadant i den här frågan.
Personligen blir jag spyfärdig när man t.ex. hör att integrationen inte fungerar för att “vi” inte tar hand om dem. Folk oavsett urpsrung som är vuxna och arbetsföra ska ta hand om sig själva och samhället ska bidra med incitamenten. Blir din egen lyckas smed. Mvh Markus
Ja, precis, det är exakt det saken handlar om. Alla kan bli sin egen lyckas smed och bidrag cementerar bara problemet. Alla måste ta hand om sig själva, helt klart.
Jag tycker det vore klädsamt, om än totalt osannolikt, att politiker i alla fall EN gång testar det alla människor gör (förhoppningsvis) när de ser över sin privata budget. Så vad är det? Man börjar med att försöka minska sina utgifter! Staten ökar utgifterna genom mängder med slöseri, svinn och brist på kontroll, men lösningen på eventuella budgetproblem stavas ändå alltid mer pengar IN. Till och med personer vars ekonomiska intresse börjar och slutar vid att titta på lyxfällan en gång i veckan vet nånstans att man ser över utgiftsidan först. Inte en krona borde “omfördelas” innan en kraftfull och seriös ansats att minska utgifterna gjorts. Då har vi i alla fall ett startläge som inte är helt skevt. Men det är för jobbigt, så vi kör vidare med politikens motsvarighet till SMS-lån, högre skatter och “omfördelning” av resurser.
Exakt! Väl talat! Bara den offentliga byråkratin kostar miljarder varje år, utan att nagelfaras. Och det finns hur många galna projekt som helst som kostar miljoner.