En sak som jag länge haft svårt att få grepp om när det gäller FIRE-rörelsen är att det finns en ordentlig slagsida åt att leva väldigt snålt. Snålt kanske är fel ord, men de allra flesta som bloggar om att ta sig ur ekorrhjulet och bli ekonomiskt oberoende har fokus på att leva med så små kostnader som möjligt och maximera sparandet.
I både teori och praktik är det förstås rätt. Men jag har svårt med det. Även om jag också håller hårt i slantarna vill jag inte leva som en luffare eller bohem. Jag gillar prylar, bilar, lite lyx, se på film, äta gott, dricka gott, resa och ha kul i största allmänhet.
Många gånger ser jag en helt annan syn på det här bland mina FIRE-kollegor. Inställningen är lite som att allt det där jag nyss nämnde inte är äkta lycka. Äkta lycka är att sitta på en sten, dricka hemgjord saft och knapra hembakade bullar medan jag gråter över hur vacker solnedgången är.
Jag kan också njuta av att sitta och se på solnedgången, men då och då gör jag det gärna i sällskap av ett gott glas champagne. Eller från en luftballong. Hur kul skulle det vara att en dag nå ekonomiskt oberoende och upptäcka att jag är dödligt sjuk?
Jag kan lätt föreställa mig invändningarna. Hur ska det då gå till att uppnå ekonomiskt oberoende? Det låter slösaktigt och det är en omöjlighet. Givetvis ska man inte leva som en kung som bara kan begära ökade anslag när gåslevern är slut. Men det finns en gyllene medelväg. Det gäller att unna sig med förstånd och fokusera både på utgifterna och inkomsterna. Kanske tar det lite längre tid, men inte nödvändigtvis.
Vad tycker du?
Och till sist – en liten disclaimer. Det är inget fel på att leva som en luffare eller bohem. Allt handlar om val och min jämförelse har inte med några fördomar att göra eller att jag ser ner på vare sig det ena eller det andra.
Hej, håller med om allt! Det blir alltid slagsida när man ska dra allt till sin spets. Allt kan överdrivas och bli sektlikt men den gyllene vägen som du själv är bekväm med, den ska man välja.
Sedan finns ju tidsaspekten där också, ju tidigare i livet man startar resan desto mindre avvikelser behövs för att skramla ihop en ansenlig pengasäck.
Precis, det handlar om den gyllene medelvägen. 🙂 Och absolut, tidsaspekten är grymt viktig. Om det är något jag hade velat göra annorlunda så är det att börja den här resan tidigare.
Vilken härlig text och reflektion. Håller helt med!
Mvh Magnus
Kul att höra. 🙂