Har du någon gång känt att du strävat mot något som länge känts ouppnåeligt, men plötsligt får du känslan av att du är nära nu, att målet kanske inte är så långt borta?
Exempelvis skulle det kunna ske när du gett dig tusan på att springa en halvmara, men inte är riktigt tränad för det. Efter en mil kanske du börjar känna dig redo att ge upp, men envisas med att knata på. Snart har du passerat tolv, tretton och fjorton kilometer. Sju kilometer kvar och benen känns som telefonstolpar … ändå envisas du och helt plötsligt är det bara en kilometer kvar till målet. Det kommer att gå, trots allt, även om du får halta fram i en vecka med skavsår och träningsvärk.
När man strävar efter ekonomiskt oberoende kan det vara väldigt svårt att tro att målet verkligen finns där borta, att det inte bara är en dröm. Att se målet som något overkligt är en känsla som verkar i rakt motsatt riktning mot vad du vill uppnå. Det gör att motivationen kan dala, att du känner att alla dina ansträngningar inte leder någonstans och att du lika gärna kan spendera alla pengar du får in.
Det tror jag vi alla som strävar mot ekonomiskt oberoende känner någon gång. Men nu är jag nära, även om jag inte är framme, och jag har en enormt härlig medvind. Det kommer att gå och jag har tillräckligt många olika inkomstströmmar för att egentligen kunna hoppa av ekorrhjulet redan nu. Allt handlar dock om balans och med mitt fastställda mål inom synhåll så är det bara att mata på.
Hur går det för dig? Är målet inom synhåll eller rentav räckhåll?
Jaa man är väl lika nära som du just nu, är emellan jobb just nu men telefonen går varm och ett av erbjudanden skulle jag kunna ta men vi får se i slutet av augusti har jag sagt att jag är redo om det blir något
Cool, låter spännande!