Efter en intressant lunchdiskussion idag där pensionsålder avhandlades inser jag att det finns mycket att säga om pension, pensionsålder och sysselsättning.
För många människor är arbete synonymt med identitet, lika mycket som arbete är synonymt med välstånd. Ingen tvekan om att det är nyttigt att sysselsätta sig och idag är möjligheterna större än någonsin. Begreppet pension håller på att urholkas, inte minst eftersom pension förr i världen betydde att du var slut, färdig, finito, hade inget mer att ge än att värma gungstolen. Nu är pensionärerna generellt sett friskare än någonsin och rätt bra på att njuta av livet.
Samtidigt finns det många som går och trillar av pinnen direkt efter att de har gått i pension, och dagens lunchdiskussion berörde även detta faktum. Vi funderade över om det rentav kan ha ett samband, ungefär på samma sätt som att du lätt kan gå och bli sjuk första veckan på semestern eftersom du stressat runt med immunförsvaret på topp. För mycket vila på en gång kanske inte är nyttigt och kroppen måhända vara byggd för sysselsättning på samma sätt som kroppen är byggd för rörelse.
Förvånansvärt många människor jag pratar med vet inte vad de skulle göra om de fick göra vad de ville med sin tid. Samtidigt har de någon bild av sin egen pension, som de dock ser som runt 65 eller 67 år. Några betydligt senare än så, men det finns också de som kan tänka sig gå vid 60 eller 55.
Just att fundera över sin egen pensionsålder är ingen dum idé, men framför allt fundera på om man verkligen måste gå i pension på det gamla sättet. Pension är egentligen betydelsen för uppskjuten lön och har noll att göra med sysselsättning, förutom det faktum att arbetsplatsen som skjutit upp lönen inte längre vill ha dig där.
Pension och själva ordet pensionär har ofta en grå klang, som om livet går in i ett slutskede. På sätt och vis är det så, men om du går i pension redan vid 55 kan du teoretiskt ha lika lång tid kvar att leva som du redan levt. Och är det då ett slutskede? Det är som att åka bil 100 mil och efter 50 börja prata om att nu är vi snart framme. Fokus hamnar på målet snarare än resan, vilket är merparten av tiden.
Samtidigt har jag all respekt för att folk inte har någon plan över vad de ska sysselsätta sig med. I vår del av världen har arbetet verkligen förknippats med identitet och för den som plötsligt befinner sig utanför sin egen identitet kan det bli en chock för både kropp och sinne. Därför är det ingen dum idé att börja fundera över sin pensionsålder och vad man ska göra när man väl når dit. Att sedan nå pensionsåldern tidigt är en annan sorts utmaning och handlar mycket om ekonomiskt oberoende.
LÄS MER: Förstå Pensionssystemet – Pensionsmyndigheten
[sgmb id=”1″]